We are back!!

Förra måndagen blev Love och jag inskrivna på avd. 21 på NÄL i Trollhättan. Orsak? Min lilla älskling kunde knappt andas... Anledning? Ja, det kunde inte läkarna svara säkert på. En virusinfektion var det svaret vi fick. Jaha, är det RS? undrade den smått hysteriska mamman... Och även fast 2 RS-prover sa nej tyckte nog läkarna att: -jo, men det verkar så i alla fall.
Stackars liten fick syrgas och sond i magen så han skulle bli mätt eftersom han inte orkade äta tillräckligt. Det blev lungröntgen och en skyhelvetes massa prover. Uppkopplad på en maskin såg jag hela tiden hans puls och syre-nånting. Stackars liten andades 80 andetag i minuten. Försök själv får du se va jobbigt, näst intill omöjligt, det är.
Ett av mina problem var att snabb-bajsa... När jag skulle lämna rummet var en sköterska tvungen att sitta inne hos Love. Kissa gick an för det går fort. Men den pressen blev störande för tarmen och stressen steg till huvudet och allt tog ännu längre tid. Skammen att sen gå in på rummet 10-15 minuter senare var ofantlig. Har aldrig känt mig så naken - för att slänga fint med orden...
5 dagar efter inläggning sattes antibiotika in på Love och nu äntligen blev det en förbättring. Helgen gick och han blev bättre för varje timme. Bort med sond, syre och noggranna kontroller. Vid söndagens rond trodde jag på besked om hemgång på måndagen men ack så fel jag hade. Läkaren (snorkig äldre man) sa att "vi får se på tisdag- men nu håller vi det öppet". Besvikelsen var stor ock tårarna rann. Bättre blev det vid måndagens rond -nu skulle vi få åka hem tisdag ifall läget var stabilt. Hurra! Så blev alltså fallet och igår kom vi hem igen efter en helvetes massa dar hemifrån. Har saknat min sambo och min Freja varje dag så det värkt i hjärtat!